Jag har alltid varit pappas lilla flicka. Jag har sett upp till honom, även sett ner till honom. Jag har älskat, eller rättare sagt älskar min pappa, men har även kännt hat mot honom. Blod är tjockare än vatten. Vad som än händer är pappa min pappa.
Han har haft en väldigt jobbig tid. Han gjorde misstag, men rättade till allt så gott det gick. & det glädjer mig, och jag är stolt över honom.
Jag blir så förbannad på HENNE! Pappas flickvän. ( en äcklig ragata ) ! & här kommer sanningen om varför jag tycker som jag gör om henne ;
- För ett par år sedan, sov jag över hemma hos Kerstin, en väninna till mamma. Jag gick och la mig tidigare, eftersom jag hade otroligt ont i magen. En oroande magkänsla. Jag fick ut till köket och berättade för Kerstin. Berättade att jag var orolig över att pappa skulle lämna mig och Jennie en gång till pga en ny kvinna i hans liv. ( förra gången slängde han ut mig på grund av henne. ) Kerstin förstod mig, ringde in pappa & Henne. ( hon bodde då kranne med kerstin). De kom över, jag och Hon gick in i sovrummet och pratade, och jag berättade hur jag kände och hur allt låg till. Det första hon sa till mig var :
- Barnen går före allt annat.
Det kändes bättre, och så förblev det en tid framöver. Hon tog mig som hennes dotter, vilket kändes skönt. Kände att detta var bra för både mig och pappa. Jag kom överens med henne, hennes barn, och hennes barnbarn. Det var en skön känsla. Enda tills allt vändes. Från dag till natt. Hon började säga saker som hon förneka sedan, pappa tog henne före, hennes barn/barnbarn och glömde mer och mer bort mig. Hon påstod att jag hade "knarkartendenser", och satte därför mig på kisse-prov. Visade sig att jag var ren, så hon hade alltså inget att komma med.
Hon är en dubbel-människa. I staffanstorp finns en hel del A-lagare och narkomaner. & det var strängt förbjudet för mig att vara i närheten av dom. För hon ville inte själv veta av dom. HETTE DET. Gång på gång såg jag henne sitta bland dom, och det var under tiden pappa jobbade. Så han visste inte om något. & berättade jag det för han, pratade han bort det lika snabbt igen. En dag fick pappa ett brev i brevlådan, där det stog exakt samma sak som jag berättat för honom. Självklart fick ju jag skulden för att det var jag som skickat dethär brevet. Vilket det inte var, på heder och samvete. Men med tanke på att det är fler som påpekar samma sak, borde han inte att jag inte ljög? Hon träffade även en annan man under tiden, inte för att jag vet om det är något mellan dom, så det kan jag inte utala mig om. Men däremot att hon sover hos honom på nätterna när pappa sover i sin egen lägenhet? & hon nekar att pappa och hon är förlovade? Inte lite misstänktsam?!
Detta är några av de själ till att jag inte klarar av henne. Detta plus en massa lögner och förnekelse? Borde jag tycka om en sådan människa bara för pappas skull?
- ALDRIG I HELA MITT LIV.
hon förstör pappa, utnyttjar honom, men han är blind och förälskad. Att han inte kan öppna upp och se allt som alla andra ser?
& jag bryr mej inte om ifall hennes UNGAR läser detta, och ska komma med kommentarer precis som på min förra blogg. I DON`T GIVE A DAMN. Detta är min sanning, mina åsikter om det hela.
MIN PAPPA ÄR INTE VÄRD HENNE, HAN ÄR VÄRD NÅGON BÄTTRE.
Folk tycker säkert att detta var ett barnsligt inlägg, och att familjeproblem ska stanna inom familjen. Ja. Men måste få ut allt jag känner någonstans. & detta är mitt ställe.