Såja. Denna torsdag landade jag hemma i Staffanstorp igen.
Sjuk, snuvig, förkyld, hostar och pendlar mellan frysning och svettas. Inte alls kul, och istället för att ligga på rummet och kolla film eller bara glo i taket medans alla andra är på lektioner osv så bestämde jag mig för att åka hem. ( men får medge att jag har dåligt samvete över att jag åkte hem, eller rättare sagt över att jag blev sjuk. För vi har två rätt stora uppgifter i matte & Svenska som jag nu ligger back med, vilket jag inte hade hoppats på, så jag har att ta igen nästa vecka. USCH säger jag bara) Så redan vid 11.35 tog jag bussen ifrån skolan. & faktiskt skönt för en gångs skull att vara hemma ensam. Brukar känna en viss saknad av sällskap annars. Men nu är det bara så skönt, göra vad jag vill (inom vissa gränser), spela vad jag vill utan att far ska klaga på min underbara musiksmak osv ^^
Har precis tagit en varm dusch efter att varit ute och träffat kära Tk en stund. Handla med mig lite gott, så nu sitter jag i soffan under täcket och bara myser framför datan och med tvn igång och skön musik.
Fick ett sms innan utav en på skolan. & har äntligen fått en tid hos skolsyster angående ett litet ärende. Ni som läst tidgare inlägg know what det handlar om :') Så den 16/2 är det andra mötet, så kvar är det största och mest efterlängtade. Både nervös och orolig men endå lycklig. Håller tummarna och hoppas på det bästa.

Fick sms av älskling där han skrev att han var på väg hem nu. ÄNTLIGEN ♥ Jag har en konstig saknad till honom. Nog för att jag saknar han när han inte är i närheten, men är han långt ifrån, tillexempel Stockholm eller något liknande, är saknaden ovanligt stor. Men nu vet jag att hjärtat är på väg hem, och det känns underbart. Usch vad jag saknar han, och längtar som ett litet barn över att få träffa han nästa gång  och attackera han med pussar och kramar.