Tänk om.

Mormor och mamma har nu gått och lagt sig.
Och här sitter jag med datan i knät, en kopp te på bordet och hundra tankar i huvudet.
Sitter och tänker "tänk om"...
Tänk om  jag aldrig flyttat till pappa när jag var 8 år gammal. Undra hur mitt liv hade sett ut om jag bodde kvar hos mamma och Jennie.
Tänk om jag inte hade flyttat tillbaka till mamma.
Tänk om jag aldrig flyttat till fosterfamilj och bott där i tre år. Hur hade livet sett ut enu en gång då? Jag hade aldrig haft dom livserfarenheter som jag har nu. Även om det inte var de bästa tre år av mitt liv, så har det endå gjort mig en del till den jag är idag. Jag hade aldrig träffat dom underbara vän(ner) som jag gjort. Jag hade inte haft kontakten med de/hon idag.
Hur hade det varit om jag aldrig flyttat till Marie & Tony? Hade jag över huvud taget levt idag om allt detta inte hänt? Flytten till Billesholm är nog det bästa jag gjort. Jag är jävligt dålig på att visa hur tacksam jag är över att dom tog emot mig, därför tänkte jag skriva det här. (Ifall ni är inne och läser,)
Att Tony träffa just Marie är nog det bästa utav alltihop. Dom två, mer underbara människor får man leta efter. Dom och barnen, det är en extrafamilj som jag älskar av hela mitt hjärta. Dom tog emot mig, fixade ett eget rum, lät mig måla om, i vilka färger jag vill. För många hade just dethär med rummet kanske inte betytt så mycket, men när jag bodde i fosterfamilj i Perstorp, fick jag bo i ett rum, som en liten flicka haft tidigare med änglar som border runt hela rummet, och väggarna målade i skrikrosa. De lova i tre år att jag skulle få nymålat. Men ingenting hände. De fixade allas rum, förutom mitt. Jag kände mig så åtsidosatt. Jag kommer även ihåg att mamman där hade varit i Ullared. När hon kom hem samlades alla runt bordet i hopp om att hon köpt något till var och en. Mycket riktigt. Till alla hade hon köpt kläder. Förutom mig. Inte en enda pinal.
& just därför är jag så glad över att bo i Billesholm hos min moster, och min morbror. Dom behandlar mig som alla andra. Aldrig att jag kännt mig bortglömd där. & kommer nog inte att göra det iheller.
I fosterfamiljen när jag flytta, fick jag inte med alla mina saker. Bland annat min cykel som då soc betalade till mig. Dom lovade att komma och lämna sakerna, men sket i det. Behöll det som var mitt. Nog är det inget jag vill ha/behöver, men bara principen att så gör man inte som vuxen. & Helst inte som fosterfamilj.
Därför är jag så jävla glad som har kommit hit. Hit där jag är nu. Hos folk jag älskar, och folk som älskar mig för den jag är. Detta kan inte bli bättre. & jag har världens tur.  ♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0