Så känns det precis nu.
Jag har märkt att i vissa lägen som jag INTE borde öppna käften och säga vad ajg tycker och tänker, öppnar jag den endå i all hast. Detta är inte första gången. Ord kommer ut som jag inte menar. Eller för tillfället är det precis vad som känns rätt, men dock inte efteråt. Hände idag. IGEN.
Med personen som jag DOCK inte vill vara ovän med. Personen som fortfarande betyder.
& jag undrar vem jag fått den nackdelen från, Mamma eller pappa?
Vi satt på donken. Jag, Nathalie och Jennisarna. Helt plötsligt kommer T utanför. I mcdriven. Vi satt i fönsterläge och kunde se ut. Se rätt in i bilen. Nu ska jag erkänna min största svaghet. jag är lätt svartsjuk av mig. Tyvär!  
Det var då allt börja. Då jag inte höll käften längre. Jag skrev ord i all hast. Något i stil med " dra åt helvete" till honom. Mest för att jag blev trött på hela situationen då. När en brud satt i sätet bredvid honom. Det kunde varit jag.
Killar fungerar så extremt konstigt har jag kommit underfull med. När dom är själva, då är de dom söta sms;en som gäller. De snälla & hur gulliga som helst. Men så fort dom är med någon annan vänds allt. Blir ISKALL. Svarar inte med mer än max några ord. & jag förstår inte varför?!
Nu när jag tänker efter så kunde jag låtit bli att skicka det smset som förstörde ALLT.
Men som sagt. Det är så lätt att vara efterklok. Jag är bäst på att förstöra det som verkligen betyder något har jag kommit på. Det är något jag måste lägga av med, att öppna käften i fel läge. Mycket bättre att bita ihop för stunden, även om det kan kännas.
Jag borde ha lärt mig detta nu känns det som. Men tydligen inte. Något jag måste jobba på. Något jag måste förbättra. Bli av med helt enkelt.
Grejen med det hela är.
Att T vet hela sanningen, vet hur jag känner & tycker. Men endå är allt rent ut sagt åt helvete. Tack vare min stora käft.
Nej nog av detta. Usch på det hela. Usch på hela situationen.
Så just därför ; Döda mig för mina misstag.
Tack på förhand.
Gonatt!