Detta blir en tung julafton igen. Känns meningslöst att fira det över huvud taget för min del. För tre år sedan blev du en ängel. Du somnade in på julafton och blev ett levande bevis på att äkta änglar finns. Redan nu känns det för jävligt helt enkelt. Saknar dina råd när jag har problem, saknar att höra att jag är din skatt, din ängel. På julafton tänder jag ett ljus bredvid ditt foto och skänker massa av kärlek och tankar till dig. Fast du är där uppe, så finns du endå med mig över allt vart jag än är. Du är otroligt saknad, och fortfarande så otroligt älskad. Livet går vidare, fast det är otroligt svårt. Tog lång tid att inse att du inte fanns bland oss längre på jorden. Men jag vet om att du har det bra där du är. Önska bara att du kunde läsa detta, och förstå hur mycket du betyder/betydde för mig. Alla minnen med dig är otroligt underbara. Fast det aldrig hann bli så många. Har skuldkänslor över att vi inte träffades så ofta. Saknaden är lika stor nu som då. Kommer alltid att vara din lilla flicka endå. Vila i frid lennart frejd, min morfar, en underbar människa. <3